
Träffade på en skata vars flykt lett högre än skyarna.
Det tårades.
Träffade på en annan skata, en enda annan skata, en bra bit bort, och snackade lite med den, jag visslade, den svarade, flera gånger.
Jag grät men det var glädjetårar.
Livet pågår på liv och död ute.
En skata dör av en människa som kör.
På Cyberia gnäller vi om scheman och regler.
Lugn.
Jag är knäpp men det gillar jag att vara.
//Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar